Om Alpackan

Alpackan härstammar från Anderna i Sydamerika.

Den är ett kameldjur som är besläktat med laman. Alpackans närmaste släktning är den nästan utrotade och vildlevande vikunjan.

Alpackan blev tam redan 3000 före Kristus. Under Inkarikets tid avlade man alpackan för dess fina ull.


När spanjorerna på 1500-talet invaderade Peru slaktade de nästan alla alpackor. Ett fårtal överlevde tack vare att människor tog med sina alpackor, när de flydde upp till höglandet.

Det finns två olika alpackatyper, Huacaya (90%) och Suri. De skiljer sig från varandra i pälsens struktur och fiber. En Huacaya har mycket fin och tät ull. Den kallas crimp. En Suri har en ull som ser ut som långa, glänsande "rasta-lockar".

Alpackan lever 20-25 år och ett vuxet djur väger 50-80 kilo. Den är partåig med mjuka trampdyna som är mycket skonsamma mot vegetationen och två klor. Klorna måste klippas flera gånger per år.

En alpacka har tänder i underkäken och en platta i överkäken.
Mjölktänder tappas vid  2-3 årsåldern.
Hingstar får vid 3-4 års ålder sina kamptänder. En på varje sida i underkäkan och två på varje sidan i overkäkan. Den kan vara farliga vapen om hingsten slåss med andra hingstar.
Därför att den har en delad överläpp kan den välja ut små och välsmakande växter.

Alpackan finns i olika färger som vit, svart, grå, brun, rosagrå. Många är flerfärgade.

Den är dräktig i 320-380 dagar. Alpackaston föder oftast ett föl "cria". Fölen ammas 6-8 månader och blir könsmogna vid 12-24 månaders ålder.
På spanska talar man om hembra (sto), macho (hingst) och cria (föl).

Av alpackans päls får man en mycket användbar ull. Den är nästan fri från lanolin och många människor som är allergiska mot fårull är det inte mot alpackaull.
Ullen kallas fleece eller fibre.
Varje vår måste man klippa pälsen på en Huacaya. Suri-alpackor klipper man varje eller vartannat år.

Alpackan är ett utpräglat flockdjur och bör inte leva utan andra alpackor. De äter gräs, hö och lite pellets med mineralier och vitaminer. Naturligtvis behöver alpackor alltid ha tillgång till rent och frisk vatten.
Under vinterhalvåret behöver de extra A-vitamin på grund av ljusbrist.
En gång om året rekommanderas att vaccinera mot clostridium som är bakterier där stelkramp ingår.


Alpackan är mycket motståndskraftig mot sjukdomar och tålig i olika klimat, varma som kalla.

Alpackan kan spotta som en lama. Men det händer mycket sällan gentemot människor. Den spottar mest i stressade situationer mot andra alpackor. Spottet kommer från magen. För en alpacka, som har spottat, känns det därför obehagligt med rester av maginnehållet som droppar från munnen.

Alpackan är lämplig som ullproducent, för avel, som gräsklippare eller som hobby-djur. Den kan också användas som terapi-djur. Den är lugn, intelligent och ett väldigt nyfiket djur.

 
 

 

Vår Suriunghingst Kiran !

Vår Huacayasto Chana !